Mors dag!
Jag njuter i fulla drag av sol och mys!
Väcktes i morse av en liten skrutt som kom in i sovrummet och skrek "present" och bokstavligen kastade en paket på mig..:-) I låg ett vackert silverhalsband med ett hjärta på. Det är så himla fint och jag blev varm i kroppen. Fick sen en god frukost innan vi åkte till goda vänner i Stallarholmen. Där bjöds grillning vid sjön och sen blev det tårta för att fira oss mammor!! SÅÅÅ god!!!
Maräng, banan, grädde, glass, riven choklad och toppad med underbart syrliga björnbär!! Till fick vi hemgjord chokladsås att ringla över. Hur gott som helst!
Nu har vi spenderat eftermiddagen på altanen med lite trädgårdsfix och mys. Jag är så nöjd min min dag!!
Förresten; Lovade ju i tidigare inlägg att lägga upp bilder på den fina frisyren FruP gjorde på mig häromdagen.. Håll till godo! :-)
Nu ska jag fixa middag här.. Bulgursallad med grillad kyckling och tzatsiki!! Mums!
Min kväll..
Min goa vän, FrökenAHN och hennes mysig sonO kom förbi och åt middag med mig och LilleC. Jag gjorde köttfärspaj, sallad och baguetter. Till efterrätt blev det Carte Dór vaniljglass med smultron.
Nu har jag och LilleC haft mys i soffan och tittat på talang och kramats. Han somnade sött bredvid mig i soffan med snuttefilten och kaninen.. Han har verkligen varit min lilla prins ikväll, så snäll och mysig.
Sambon skickade meddelande för en stund sen och de hade bowlat. Nu verkar det vara puben som gäller. Blir nog sent..
Ska gå och lägga mig nu tror jag. Tänker på mina goa vänner som roar sig på stan. Hoppas de har kul!
Tankar inför ikväll..
Det är bara morgon. Men redan sitter jag här med en stor klump i magen. Jag oroar mig och är ledsen inför kvällen. Det må vara hur sjukt som helst men sån är jag..
Vad händer då ikväll...
Sambon ska ut på AW med en kompis (Ser redan framför mig hur det leder till utgång och blir mycket mer alkohol än sambon borde efter en hård arbetsvecka med lite sömn, och hur hans migrän kommer smygande och hur hela hans kväll slutar hemma vid toan medan jag sitter gråtandes i sängen med ångest och hör hur han spyr. Ja, jag målar Fan på väggen!! O det var väldigt längesedan det blev på det sättet. MEN i min sjuka hjärna kommer svarta otäcka tankar och rädslan går inte att kontrollera). Men trots min oro är jag så innerligt glad för hans skull att han ska träffa sin vän som han inte träffat på länge. Han har väntat på denna kvällen och ser fram emot den så mycket. O det gör mig glad...för hans skull. O själv försöker jag se det som en exponeringsövning för att få bukt på min ångest.
Våra goda vänner ska på Kultiration-konsert på Kåren med god middag på Grappa innan. (Vi var också medbjudna men kan inte vara med eftersom sambon valt AW och jag måste vara hemma med LilleC. Barnvakten hade sitt eget barn att ta hand om ikväll. Jag vill så himla himla gärna och det är så sällan liknande tillställningar äger rum. Känns så ledsamt att veta att de har en mysig kväll framför sig medan jag måste vara hemma. Jag känner mig så utanför när det blir såhär, trots att jag vet att de gärna sett mig där). Men jag är väldigt glad för deras skull att de har en rolig fest-kväll framför sig! O jag hoppas de vill dela med sig av kvällen till mig i efterhand.
snigelfart
Tiden går i snigelfart idag..
FrökenA och lillaA kommer på besök ikväll och jag längtar så! Vi har inte setts på super-länge och nu äntligen ska vi få ses och bubbla massor och äta tillsammans...
Det är så mycket värt att få mysa med goda vänner mitt i veckan.
Igår fick jag träffa goa FruP och henns härliga familj. De bjöd på läcker pastagratäng och glass med hemkokt bärsås och maräng till efterrätt! Så lyxigt att bli bortbjuden på mumsig middag en vardag! (Dessutom blev jag vacker som en dag med snygg håruppsättning!! - bild kommer senare)
Sånt är lätt värt att prioritera framför städning, tvätt och andra måsten..:-D
Dåligt samvete...
Min närmaste vän smsade till mig häromdagen "vi måste vid tillfälle prata om ditt ständigt dåliga samvete" (eller något liknande).
Det fick mig att tänka en hel del.. på mitt ständigt dåliga samvete. Känslan av att inte hinna det jag vill. Känslan av att inte räcka till.. Känslan av att helt enkelt vilja att alla runt mig ska må bra och vara tillfreds.
Jag vill räcka till för mina vänner och hinna umgås och vara en bra vän. Någon som bryr sig och ställer upp i vått och torrt.
Jag vill hinna ge min son den tid han behöver för en trygg och harmonisk uppväxt. O vara en glad mamma.
Jag vill vara en bra sambo. En glad och kärleksfull (o gärna småkåt, även om det tyvärr händer för sällan) partner som förgyller sambons liv.
Jag vill hinna ha ett fräscht och modernt hem att vara stolt över.
Jag vill göra ett bra jobb och vara uppskattad och omtyckt på min arbetsplats.
O jag vill hinna ge mig själv mer tid!
Men jag är ju ingen övermänsklig människa som kan klara allt detta felfritt. Jag måste lära mig prioritera utan att få dåligt samvete. Jag vill lära mig ge till andra utan att glömma bort mig själv. Jag vill helt enkelt bli accepterad även med mina fel och brister och lära mig acceptera dem själv.
Ska ha som något slags "mitt-på-året"-löfte att bli bättre på att värna om mig själv och mina känslor. Att skippa mitt ständigt dåliga samvete och försöka acceptera att jag gör så gott jag kan...för såväl andra som mig själv..
Myskväll
Vi ska ha myskväll. Jag har köpt smågodis och grönt te med citron. Sambon får öl.
Jag har hyrt en film också - Rally-brudar.. Han tycker nog det är ett tjejigt val. Men vad gör det när vi får mysa tillsammans en helt vanlig tisdag?! :-D
*myser*
Toppendag!
Har hunnit så mycket hittills idag!!
Först Willys för att handla mat och fika till eftermiddagens parklek.
Sen TP för att fixa present tillsammans med LillaE och hennes mammaM, till goa dagisfröken som ska sluta på fredag. (Sprang på världens goaste AlvisPalvis med pappaL där - mysigt att se dem).
Avslutade med ett ärende på stan där jag också passade på att boka in en lunch-date med prinsens goa dagiskompis lillaA och hennes pappaM. Vi åt en god lunch, pratade renoveringsproblem och familjebudget och ventilerade fler-barn-eller-inte-tankar och barnen busade och lekte.
Nu ligger en utslagen prins och susar kudde, medan jag sitter här och njuter av tystnaden..
Hittills en toppendag!
Vad vill jag med mitt yrkesliv egentligen??
"Vad ville du bli när du var liten?" - Arkeolog eller ridande polis (var drömmarna).. Men utgrävningar var det ont om i Sverige och jag ville ju inte flytta utomlands, och hästar blev jag galet allergisk emot så det alternativet föll bort naturligt..
"Vad gick du då på gymnasiet?" - Naturvetenskapliga programmet för att min pappa och Åke, rektorn på högstadiet tyckte det. (VIsst var jag en hejjare på siffror, kemi, fysik och naturämnen överlag, men NATUR??? Ville ju gå barn och fritid!!)
"Varför valde du sen att läsa vidare på Sociala omsorgsprogrammet på högskolan då?" - För jag ville jobba med människor, främst barn med utveklingsstörning. De skulle få ett så bra liv som möjligt med bästa möjliga förutsättningar..
"Men hur hamnade du då inom vuxenpsykitrin?" - För det var som ett kall. Under min andra praktik fick jag möta situationer och människor som utmanade mig och som gav mig visioner om förändring. Jag ville hjälpa dessa utsatta människor till ett drägligare liv och jag utmanades av den missär vissa lever i.
"Ser du dig själv i detta yrket för all framtid?" - Nej, absolut inte!! Jag vill bli revisor eller hjälpa folk med deras ekonomi/deklarationer. Kanske bli Ekonom och sköta bokföringen för ett företag..
"Åh, det skulle passa dig perfekt!"
En dialog som väckt mycket tankar.. När ska jag hinna skola om mig? Hur ska jag någonsin ha råd att göra det? Menade personen jag pratade med att jag egentligen inte passar in där jag jobbar idag, eller var det enbart en komplimang till mig att jag är duktig på siffror, ekonomiskt lagd?
Jag finner inga svar på mina funderingar just nu. Men en sak vet jag... Att den som lever får se.. Jag lever i nuet och där är jag Beteendevetare.. Sen får vi se om jag blir ekonom också en vacker dag..
*ledsen*
Jordärtskocksoppa serverad med vårens primörer
Örtbakad lammfilé från Österlen med potatisgratäng och wokade färska grönsaker
Citronsorbet från Lejonet och Björnen på kex och mandelbädd med en aning kolasås
En helt fantastisk gourmetmiddag lagad av min syster och svåger. Men av någon skum anledning fick jag efter några timmar magknip som var enda orsaken till att mina tankar började snurra och ångesten smög sig på..
Blir så otroligt ledsen när det blir så här.. Jag vill inte leva med denna ångest längre. Middagen var en njutning för såväl öga som smaklökar och sällskapet var helt underbart, men när nattens mörker kommer och tankarna får fritt spelrum blir det ett rent helvete.. Ett helvete som jag inte önskar min värsta ovän.
Göteborg - here we come!
Om ett par timmar sätter vi oss i bilen för att åka ner till Göteborg. Det ska bli skönt att komma bort o bli lite ompysslade några dagar och dessutom får lilleC så mycket uppmärksamhet där. Han längtar så efter "momo å mofa" nu! O "Ia å Memil" pratar han om jämt, och de får busa på lördag.
Min älskade farmor är så dålig! Jag ska åka direkt till henne ikväll. Är så rädd att hon inte ska känna igen mig och förstå att jag är där. Jag vill att hon ska veta hur mycket jag älskar henne och hur viktig hon varit för mig under min uppväxt. Vi hade ju bara henne.
Farfar dog när min pappa var liten. Han var elektriker och dog på sin arbetsplats. Han fick elstötar genom kroppen och var död när de andra kom tillbaka från fikarasten. Det hände på min farmors 38e födelsedag.. Hon gillade aldrig att fira sig själv igen..:-(
Mormor dog när jag var 8 år. Hon fick cancer. Jag sörjer henne så för hon var mig så nära när jag var liten.
Morfar dog mindre än ett år senare.. Av sorg.. Hemskt att det kan bli så. Mormor var så otroligt viktig för honom.
Kvar fanns farmor och det var inte så bara. Hon gjorde de godaste kåldolmarna, lät oss äta vispgrädde som vi vispade med sked i en skål innan frukost, gav oss godis i massor och sparade småpengar i en liten sparbössa som man fick tömma med jämna mellanrum. Vi var på bio och Mc Donalds på loven och hon älskade att åka ALLT på Liseberg med oss.
Nu är hon gammal. Hon har tappat livsglädjen. Hon är dement och kroppen börjar ge upp.
Jag längtar efter dig, farmor! Men jag kommer snart.. O då ska vi prata om tiden du minns. Tider som var så fyllda av glädje och upplevelser. Tider som skapade minnen.
Så helgen i Göteborg kommer fyllas med nya minnen och ge liv åt gamla.
Aj, aj,aj... (totalt ointressant inlägg)
Nu sitter jag på jobbet och värken blir värre i magen/ryggen och huvudet.
Vänder mig om och tittar på väggalmanackan. Nu vet jag varför jag har värk..:-)
Fortsättning..
Efter era kommentarer om den fina klänningen bestämde jag mig för att köpa den och pröva den i lugn och ro.
Ringde min goa kollega som befann sig i Storstan även idag och frågade om hon kunde handla den åt mig, med tanken att jag sedan kunde lämna igen den i Göteborg om jag inte var lika såld när jag prövade hemma i lugn och ro. Hon lovade ordna det och jag kände hur förväntansfull jag blev...
Nu ringde hon precis och sa att de hade dubbelkollat med Göteborg och där såldes inte det märket ("Street 28"), vilket resulterar i att den inte går att lämna tillbaka där..
Så då vågade jag i alla fall inte köpa den.
Så sagan om den fina klänningen fick ett abrupt slut och nu har jag bestämt mig för att glömma den och använda en klänning som jag redan äger.. Ska bara köpa något som kan hålla in valken runt buken lite istället..:-D Tips på släta (inget mönster eller så) trosgördlar mottages gärna! ;-)
Kan inte släppa tanken...
Den är från 28 street och kostade mer än jag egentligen vill betala för en klänning. Fanns i vitt, svart och mjuk ljus rosa. JAG BLEV KÄR i den rosa!
Vill ha... vill ha!!! Vågade inte köpa den eftersom den inte gick att lämna tillbaka här i stan, men jag ångrar mig.. Tänker på den hela tiden.. Skit att jag är så feg och snål! :-S
Hemma igen...
Många affärer fick besök, men ingen klänning blev det.. Och inget annat heller för den delen.. Otroligt trisst att bara ha en påse bröd från Vete-katten med hem, men men..
Jag har i alla fall haft en jätte-mysig dag med regn och mycket skratt, trots regn och kalla vindar.. (O jag tror faktiskt att de tyckte om mitt sällskap)..
P.s Ät INTE fisk- och skaldjursgryta på Kulturhusets teater-restaurang. Den var riktigt speciell!!
Stockholmsutflykt
Jag är ordentligt nervös inför resan för de är ganska sammansvetsade, men när de frågade om jag ville följa med och shoppa och dricka vin och äta god lunch kände jag helt sponant:
"JA!! Det vill jag gärna".
Blev innerst inne väldigt lycklig över frågan, men ändå kom tankar som:
"Varför frågar de mig?"
"Frågade de bara för att vara snälla och ville egentligen att jag skulle säga nej".
Men jag har bestämt mig för att tro att de frågade för att de vill ha mig med och att de, precis som jag ser fram emot en mysig dag med mycket tjejsnack, gott vin, god mat och shopping.
O jag hoppas på att hitta en fin klänning att ha på bröllopet jag ska gå på i juni!
"Suttene mai"* :-D
Det är Norges stora dag idag! :-)
Inte illa att börja dagen med en skräll-seger i Eurovision. En söt pojke med egenskriven låt.. Så fint! Åh visst, låten var gullig på sitt sätt och jag började snabbt nynna med. Men jag tyckte det fanns strået vassare bidrag.. Gav min röst till Yohanna från Iceland! Vilken röst! (Kunde klarat mig utan delfinen dock).
Men åter till Norge... Även detta år befinner jag mig på svensk mark denna dag.. Fast jag i många år sagt att jag vill fira "Suttene mai"* på plats i Norge, helst i Oslo, viftandes med en flagga och med ett stort leende på läpparna. Det verkar vara en så hjärtlig folkfest! Jag har firat med min underbara norska vännina ett par gånger här hemma i Sverige.. Jag gjorde norska bakelser med handgjorda norska flaggor på en gång och hon rördes till tårar. Jag hoppas hon har en mysig dag idag med firande, trots att hon (såvitt jag vet) befinner sig här hemma i Sverige.
Någon gång SKA jag vara på plats i Norge och fira just denna dagen! Helst ihop med min underbara vän från Norge! :-)
Nedräkning..
Jobbar 1 timme till, sen in i bilen...hem...hoppa i mysbrallorna...fixa te och sen är det dax!!
Go Ernman!! Go Ernman!! :-D
Snusat bebis!!...och sjuk väninna
Men dagen har också innefattat bebis-mys!! Besökte en god vän som för ca 4 veckor sedan fick sitt första barn. En fantastiskt söt liten son. Korpsvart hår, en söt pussmun och stora vackra ögon.. Han var lite kinkig när vi kom, men i min famn somnade han sött och låg länge och bara snusade. Kan inte annat än erkänna att suget efter en liten för en kort stund blev oerhört starkt!! :-) Men när jag kom åter till verkligeheten några minuter senare och mitt eget barn började busa, insåg jag att de inte alltid är så små och lugna, utan att det blir en busig tvååring av alla bebisar till sist..
Såååå besviken, arg och ledsen!
Fick inbjudan häromdagen till en härlig väns födelsedagsFEST med Singstar och party! :-) Blev väldigt glad och tittade i almanackan...
Fan, jobbar 7.30 - 20.30 den dagen.
Började med att kolla om det fanns möjlighet att få barnvakt, har bara ett alternativ eftersom flera andra goda vänner också är bjudna på samma fest.. Barnvakten KUNDE!!!! :-D (till och med över natten!!!!)
Steg två; Hitta en vikarie som vill jobba trots nationaldag och stort firande på stan.. Lyckades!!!! :-D
(Hjärtat slog vid detta ögonblick hårt och med små glädjeskutt)
Nu återstod bara att skicka in semesteransökan till chef. Ingen har någonsin blivit nekad när vikarie finns så det blir fest!!! :-)
Min kollega ringer mig idag och berättar att chefen ger avslag på min ansökan om semester!!!! Ja, hon anser att jag SKA jobba pga att en ny person precis kommer att ha flyttat in på jobbet då.. Detta händer bara mig. Blev så otroligt arg och besviken.. Satte mig bara ner och grät rakt ut. Har inte varit bjuden på den här typen av fest sen vi blev föräldrar. Ville så innerligt gärna gå och hade verkligen hunnit glädjas, men poff; ingen fest för min del längre..
Men, tänker du nu, det är ju bara att åka efter jobbet! Ja, visst kan jag det, men att inte komma till festen förrän kanske vid 21.30 och sen börja jobba igen 7.30 på söndagen känns inte alls roligt!
Tycker just nu hemskt synd om mig själv...
Nervös och nojjig...men förväntansfull
Känns pirrigt! Hur kommer LilleC agera? Kommer han bli ledsen, glad, uppspelt, nyfiken eller rent av vettskrämd?
Jag har packat med fika...och badrockar.. O min gamla bikini.. :-) Jag kom i den igen nu!! Känns kul.. fast kärlekshandtagen kommer puta ut... Det skiter jag i..
Bikinilinjen.... duger den?
Benen.... är de tillräckligt hårfria?
Har jag glömt något viktigt? Ska jag ta med kameran?
Första gången är alltid lika pirrigt..
Hoppas hoppas han kommer tycka det är lika roligt som att bada i badkaret!
Det är förskolans dag idag!
Vi är inbjudna att förskolan på invigning av nya gården ikväll.
Jag ser fram emot det och hoppas så att vädret ska vara fint så det blir av.
Man kan grilla och det bjuds på bullar och saft!
Det ska bli roligt!
Vänskap!
Men du delar med dig av dig själv och accepterar mig precis som jag är och det gör mig rörd och tacksam.. Snart njuter vi skumpa på båten!! :-)
O du FrökenA!! Genom en slump möttes vi. Första gången jag minns var på altanen hemma hos FruS och jag tyckte du var så vacker med din gravida mage. Men inte förrän betydligt senare kom vi att börja umgås och trots att vi inte ens umgåtts i 1 år än så är du en av mina närmaste vänner! Jag längtar så efter vår resa till London!! Tack för att du lyssnar i tid och otid!
I staden där jag växte upp bor två av mina äldsta och allra närmsta vänner kvar. Ayla och FrökenL. Två helt fantastiska personer som finns i mitt hjärta och som jag saknar att helt spontant kunna umgås med när lusten och längtan faller på. Det blir ju inte så ofta vi kan träffas, men när vi ses är det som vi inte varit borta från varandra. Önskar så att det kunde bli oftare. Jag älskar er!
Att få ha dessa fyra fantastiska personer med alla sina egenskapar i mitt liv, gör mig så tacksam. Att de dessutom tycker om mig tillbaka gör saken ännu bättre..:-D
*Puss*
Grattis!!
Eftersom jag är lite galen i kändisar och kungafamiljen känns det självklart att skriva en liten hälsning till allas vår prins Carl-Philip Idag på 30 årsdagen!
Grattis!!! Hoppas din dag blir toppen! :-D
Känner mig duktig!!
Nu är vi tillbaka efter 40 minuter (5 km) rask promenad i skogen! Underbart väder, trevligt sällskap (ja, de var riktigt trevliga idag och vi hade mycket att prata om) och motion. Jag känner mig laddad och fylld med energi inför eftermiddagens terapisamtal. Sedan ska jag avsluta dagen i sällskap av en god vän över god mat på stan!
Känns som detta blir en riktigt bra dag! :-)
Blandad kompott i "Stora Mello"
Jag gillar Marlena och hoppas så att jag får se henne i finalen på lördag, men jag är samtidigt rädd att det inte blir så när nu jag nu ser vad de andra länderna röstat fram.. Kommer hon göra succé eller blir det total flopp?
Den som väntar får se..:-)
Måste njuta av varje stund...
..jag har med dig mitt älskade barn.
Den här dikten har jag "snott" från någon på nätet. Den väcker så mycket inom mig och får mig att vilja dra ut på varje sekund av livet.. Vill därför dela den med er!
Och hela mitt liv ska jag älska just dig.
Din hy är så fjunig din kropp är så varm.
Jag håller dig nära intill på min arm.
Du somnar så nöjd och så trygg vid mitt bröst.
Jag nynnar små visor till glädje och tröst.
Gyllene lockar och ögon så blå,
knubbiga armar och fingrar så små.
Din hand i min hand, ditt gurglande skratt.
För mig är du lyckan - en värdefull skatt.
Du växer var dag, liten blir stor.
Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor.
Jag räddar från spöken som kommer om natten.
Jag vänder din kudde och hämtar dig vatten.
Snart springer du lätt på smidiga ben.
Och kroppen blir knotig som förr var så len.
Du pratar och skrattar och sjunger och gråter.
Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter.
Du frågar om livet och allt runt omkring.
Jag svarar på allt och på ingenting.
Du börjar i skolan med ryggsäck och allt,
och vantar och mössa ifall det blir kallt.
Jag står där i fönstret och ser hur du går.
Jag ler fast i ögonen skymtar en tår.
Vart tog de vägen, de år som försvann?
Vad stor du har blivit, vad mycket du kan.
Snart blir du förälskad och kinderna glöder.
Och sen blir du sviken och hjärtat det blöder.
Jag tröstar och lyssnar och minns allt för väl,
hur sårbar man är i hjärta och själ.
Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig.
Och livet går på fast nu utan dig.
Vi träffas ibland, du gör små besök.
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök.
Får nybakta bullar och dricker choklad.
De minnena värmer, de gör mig så glad.
Och nu har du gift dig, har egen familj.
Och jag har små barnbarn som jag tittar till.
Fast pannan den rynkas och håret blir grått.
Så minns jag med glädje de åren som gått.
Jag tackar för lånet - för stort och för smått.
Du är den vackraste gåva jag fått!
Satsa säkert...
"Visst kan vi det" tänkte jag..
Nu undrar jag varför jag tänkte så..
Jag insåg hur feg jag är när det gäller mina pengar. Jag har slitit hårt för att få ihop en buffert och har många gånger avstått saker för att mina vardagspengar* är slut. Pengarna som jag sparat är öronmärkta för kriser eller om jag skulle välja att lägga dem på en minnesfull upplevelse eller liknande, som ett bröllop, en speciell resa, mitt/mina barn eller något alldeles särskilt till mig själv. Men de ska inte bara "försvinna" bort i vardagen.
Nu pratade bankmannen om risker... Risker att förlora pengar... Pengar som finns där för att jag AVSTÅTT från att göra/köpa saker.. Nej, det är jag inte beredd på!!!! Jag kan satsa dem i något säkert som kan ge avkastning på sikt, men det får inte innebära att min ingångssumma kan minska.
Jag tror han tyckte jag var löjlig, men vem bryr sig! Det är mina pengar och ska summan minska på kontot är det för att JAG valt att göra något minnevärt.
Det slutade med att jag gick därifrån nöjd med mina beslut om att satsa säkert..
* vardagspengar: det som är över av lönen efter att räkningarna och övriga hushållsutgifter betalats och månadssparandet fått sin del.
Testar...
...att lägga in bilder! :-)
I helgen var vi på Parken Zoo. Bästa vännen hade super-kameran med sig och det blev en hel del fina bilder. Tänkte passa på att dela med mig och då även testa hur det går till att blogg med bilder..
*hoppas nu det funkar*
Tidig morgon
Redan 6.30 var det dax att vakna.. Som vanligt vill inte Liten sova trots en fartfylld dag igår. Jag undrar ofta vad jag gjort för fel som fått en unge som inte gillar att sova.. Det som är så otroligt skönt..:-)
Litens Gudmor är här på besök. Vi satt alla igår vid middagsbordet och jag berättade om en söt kommentar Liten sa häromdagen.
"Mammas snopp borta. Kommer seeeen! Pappas snopp hemma!"
Vi skrattar och frågar Liten:
-"Vad har Gudmor då"
Svarat kommer snabbt och med stor glädje "Snopp!"
-"Nej, Gudmor är ju en tjej" säger jag.
Högt och med ännu mer glädje från Liten.
-"Fittor!"
Skrattade tills tårarna rann och när vi samlat oss insåg vi att han nog faktiskt sa "Flickor!" och inget annat.. Men fantastiskt roligt var det i alla fall!
Hittills...
Idag på vårt APT sa jag (X) när vi skulle utse två ansvariga till ett uppdrag:
-"Åh, det låter spännande det skulle jag gärna åta mig!"
Strax efter säger en kollega:
-" Då bestämmer vi att jag och B tar på sig denna uppgiften"
Det var som om jag inte fanns i rummet. Ingen verkade lägga märke till mitt genuina intresse för uppgiften och kollegan som tog beslutet bara ignorerade mig. Direkt satte tankarna igång..
*undrar om de tycker jag gör ett dåligt jobb*
*varför tycker de inte om mig*
*Vad gör jag för fel*
*Hur blev jag så utanför i gruppen*
*vill de bli av med mig*
Kanske inbillar jag mig att de andra inte gillar mig, kanske är det faktiskt så att personalgruppen inte riktigt behöver mig, att jag inte tillför något extra.
Oavsett vilket så blir jag ofta ledsen på jobbet över att jag känner mig utanför. Så stor del av mitt liv som jag ändå spenderar på jobbet, då vill jag trivas och vara glad. Men vem säger upp sig från ett bra fast heltidsjobb i dessa tider?? Ingen! O det tänker inte jag göra heller..
Jag är trotsig och jobbar kvar.. De ska inget vinna på att frysa ut mig! O därmed bastu!! :-)
Känslor i massor!
Döden skrämmer mig. O där väntar människor på just döden.. eller? Min känsla är att personalens viktigaste uppgift är att få varje dag att bli unik för den kan vara de boendes sista dag i livet. Men var det glädje och tillfredsställelse jag såg i damens ögon. Eller var det bara uppgivenhet?
Det får mig att få samvetskval över att jag sällan ringer min farmor. Hon är den enda äldre anhöriga jag har som står mig nära. Jag längtar ofta efter henne, men eftersom jag vet att hon är dement och gammal och snart kommer gå bort skrämmer det mig. Jag vill vara nära henne och höra hennes röst. Vill prata om allt vi upplevt tillsammans och dela mitt liv med henne. Men hon är gammal och minns inte allt och tar inte in det jag berättar. Det skrämmer mig! Hon kände inte ens igen mig i julas när jag kom till henne.. Då grät jag...inombords.
Just nu är jag full av tankar.. Jag ska ringa farmor nu.. För jag känner att jag vill att hon ska veta att jag älskar henne och saknar henne..
Hur gör man en blogg?
*Hur gör man en blogg?
*Vad är tanken med just min blogg?
*Varför vill jag ha en blogg?
*Vad vill jag förmedla med min blogg?
Svaren får nog växa fram med tiden. Just nu vill jag bara HA en blogg och vad det sen blir av den återstår att se..
*min blogg...bara min*
