Vaknade av att det burrade till i telefonen i morse.. Orkar inte kolla direkt, men efter en stund tar nyfikenheten över.. Va??!! Min goa vän är på akuten! Blir genast orolig när jag ser att det är en allergisk reaktion.. Sånt är inte att leka med.. Försöker ringa, men blir borttryckt.. Oroar mig ännu mer.. Får efter en stund samtal.. Hon mår under omständigheterna väl!! Blir så lättad. Vill inte att hon ska må dåligt och hoppas att all medicinering ska ge effekt så hon mår bra snabbt igen! Tänker på henne hela förmiddagen. Ringde nyss igen och hon är kvar..:-( De vill inte släppa henne för medicinerna ger inte tillfredsställande effekt.. Håller nu tummarna att hon slipper bli inlagd.. *tänker på dig, gumman*

Men dagen har också innefattat bebis-mys!! Besökte en god vän som för ca 4 veckor sedan fick sitt första barn. En fantastiskt söt liten son. Korpsvart hår, en söt pussmun och stora vackra ögon.. Han var lite kinkig när vi kom, men i min famn somnade han sött och låg länge och bara snusade. Kan inte annat än erkänna att suget efter en liten för en kort stund blev oerhört starkt!! :-) Men när jag kom åter till verkligeheten några minuter senare och mitt eget barn började busa, insåg jag att de inte alltid är så små och lugna, utan att det blir en busig tvååring av alla bebisar till sist..