Nu kommer vi snart!

Om ett par timmar sätter vi oss i bilen för att åka ner till Göteborg. Det ska bli skönt att komma bort o bli lite ompysslade några dagar och dessutom får lilleC så mycket uppmärksamhet där. Han längtar så efter "momo å mofa" nu! O "Ia å Memil" pratar han om jämt, och de får busa på lördag.
 
Min älskade farmor är så dålig! Jag ska åka direkt till henne ikväll. Är så rädd att hon inte ska känna igen mig och förstå att jag är där. Jag vill att hon ska veta hur mycket jag älskar henne och hur viktig hon varit för mig under min uppväxt. Vi hade ju bara henne.

Farfar dog när min pappa var liten. Han var elektriker och dog på sin arbetsplats. Han fick elstötar genom kroppen och var död när de andra kom tillbaka från fikarasten. Det hände på min farmors 38e födelsedag.. Hon gillade aldrig att fira sig själv igen..:-(

Mormor dog när jag var 8 år. Hon fick cancer. Jag sörjer henne så för hon var mig så nära när jag var liten.

Morfar dog mindre än ett år senare.. Av sorg.. Hemskt att det kan bli så. Mormor var så otroligt viktig för honom.

Kvar fanns farmor och det var inte så bara. Hon gjorde de godaste kåldolmarna, lät oss äta vispgrädde som vi vispade med sked i en skål innan frukost, gav oss godis i massor och sparade småpengar i en liten sparbössa som man fick tömma med jämna mellanrum. Vi var på bio och Mc Donalds på loven och hon älskade att åka ALLT på Liseberg med oss.

Nu är hon gammal. Hon har tappat livsglädjen. Hon är dement och kroppen börjar ge upp.
Jag längtar efter dig, farmor! Men jag kommer snart.. O då ska vi prata om tiden du minns. Tider som var så fyllda av glädje och upplevelser. Tider som skapade minnen.

Så helgen i Göteborg kommer fyllas med nya minnen och ge liv åt gamla.