..idag har jag bara jobbat och funderat...igen.. Känns som jag ofta upptar min tid med att fundera på saker. Är nog ibland för snabb att ta åt mig och tyda saker som folk säger.

Idag på vårt APT sa jag (X) när vi skulle utse två ansvariga till ett uppdrag:
-"Åh, det låter spännande det skulle jag gärna åta mig!"
Strax efter säger en kollega:
-" Då bestämmer vi att jag och B tar på sig denna uppgiften"

Det var som om jag inte fanns i rummet. Ingen verkade lägga märke till mitt genuina intresse för uppgiften och kollegan som tog beslutet bara ignorerade mig. Direkt satte tankarna igång..

*undrar om de tycker jag gör ett dåligt jobb*
*varför tycker de inte om mig*
*Vad gör jag för fel*
*Hur blev jag så utanför i gruppen*
*vill de bli av med mig*

Kanske inbillar jag mig att de andra inte gillar mig, kanske är det faktiskt så att personalgruppen inte riktigt behöver mig, att jag inte tillför något extra.
Oavsett vilket så blir jag ofta ledsen på jobbet över att jag känner mig utanför. Så stor del av mitt liv som jag ändå spenderar på jobbet, då vill jag trivas och vara glad. Men vem säger upp sig från ett bra fast heltidsjobb i dessa tider?? Ingen! O det tänker inte jag göra heller.. 

Jag är trotsig och jobbar kvar.. De ska inget vinna på att frysa ut mig! O därmed bastu!! :-)