Vad vill jag med mitt yrkesliv egentligen??
"Vad ville du bli när du var liten?" - Arkeolog eller ridande polis (var drömmarna).. Men utgrävningar var det ont om i Sverige och jag ville ju inte flytta utomlands, och hästar blev jag galet allergisk emot så det alternativet föll bort naturligt..
"Vad gick du då på gymnasiet?" - Naturvetenskapliga programmet för att min pappa och Åke, rektorn på högstadiet tyckte det. (VIsst var jag en hejjare på siffror, kemi, fysik och naturämnen överlag, men NATUR??? Ville ju gå barn och fritid!!)
"Varför valde du sen att läsa vidare på Sociala omsorgsprogrammet på högskolan då?" - För jag ville jobba med människor, främst barn med utveklingsstörning. De skulle få ett så bra liv som möjligt med bästa möjliga förutsättningar..
"Men hur hamnade du då inom vuxenpsykitrin?" - För det var som ett kall. Under min andra praktik fick jag möta situationer och människor som utmanade mig och som gav mig visioner om förändring. Jag ville hjälpa dessa utsatta människor till ett drägligare liv och jag utmanades av den missär vissa lever i.
"Ser du dig själv i detta yrket för all framtid?" - Nej, absolut inte!! Jag vill bli revisor eller hjälpa folk med deras ekonomi/deklarationer. Kanske bli Ekonom och sköta bokföringen för ett företag..
"Åh, det skulle passa dig perfekt!"
En dialog som väckt mycket tankar.. När ska jag hinna skola om mig? Hur ska jag någonsin ha råd att göra det? Menade personen jag pratade med att jag egentligen inte passar in där jag jobbar idag, eller var det enbart en komplimang till mig att jag är duktig på siffror, ekonomiskt lagd?
Jag finner inga svar på mina funderingar just nu. Men en sak vet jag... Att den som lever får se.. Jag lever i nuet och där är jag Beteendevetare.. Sen får vi se om jag blir ekonom också en vacker dag..
Om DET är din dröm och ditt kall så kommer du att känna det så starkt att inget kommer att stå i din väg, du hittar ett sätt att genomföra det min vän, även om du skulle så behöva vänta till efter pensionen. Och DÅ står jag där vid din sida, hejandes på dig och önskar dig all glädje i världen med ditt beslut. Vad du än väljer för nytt yrke eller annan vägval.
Stor kram på dig och lycka till med dina framtida planer!!!!!!!!!
Efter pension känns lite väl långt borta.. :-) Men tack för att du ger mig ditt fulla stöd.. Kanske ska jag utnyttjka dig som barnvakt istället så kan jag gå kvällskurs.. Hi Hi.. (Obs! Skämt!) :-D Kramizz!
Ja... pensionsåldern är förhoppningsvis en överdrift men stöd från mig får du nu och då, bara det känns rätt för dig:)
Jag kanske startar en kvällsverksamhet för våra små(ser genast en jublande LillaO som skriker Sarrrrleeeee) hihihi
Jag tycker du är helt vansinnig. Vilja göra det jag gör varje dag och avskyr av hela mitt hjärta. :-D
Fast jag gillar dialogen och jag älskar att du har drömmar. Och dig.
Till dig anonym: Älskar dig med!! :-D
Men vafandåanonym? Jag skriver ju in mitt namn varendaste gång. :-(
Blir likadant för mig.. Skumt det där.. Den verkar liksom bara bestämma sig för att inte ta med namnet ibland..:-D Visste vem du var ändå..o det är ju huvudsaken..
