Dåligt samvete...
Min närmaste vän smsade till mig häromdagen "vi måste vid tillfälle prata om ditt ständigt dåliga samvete" (eller något liknande).
Det fick mig att tänka en hel del.. på mitt ständigt dåliga samvete. Känslan av att inte hinna det jag vill. Känslan av att inte räcka till.. Känslan av att helt enkelt vilja att alla runt mig ska må bra och vara tillfreds.
Jag vill räcka till för mina vänner och hinna umgås och vara en bra vän. Någon som bryr sig och ställer upp i vått och torrt.
Jag vill hinna ge min son den tid han behöver för en trygg och harmonisk uppväxt. O vara en glad mamma.
Jag vill vara en bra sambo. En glad och kärleksfull (o gärna småkåt, även om det tyvärr händer för sällan) partner som förgyller sambons liv.
Jag vill hinna ha ett fräscht och modernt hem att vara stolt över.
Jag vill göra ett bra jobb och vara uppskattad och omtyckt på min arbetsplats.
O jag vill hinna ge mig själv mer tid!
Men jag är ju ingen övermänsklig människa som kan klara allt detta felfritt. Jag måste lära mig prioritera utan att få dåligt samvete. Jag vill lära mig ge till andra utan att glömma bort mig själv. Jag vill helt enkelt bli accepterad även med mina fel och brister och lära mig acceptera dem själv.
Ska ha som något slags "mitt-på-året"-löfte att bli bättre på att värna om mig själv och mina känslor. Att skippa mitt ständigt dåliga samvete och försöka acceptera att jag gör så gott jag kan...för såväl andra som mig själv..
Du ÄR en toppen vän min vän med stort T!!! Den punkten kan du pricka av per bums på ditt samvetslistan.
Du är accepterad och älskad av oss alla för just den du är. Det är just den personen du är idag som är min vän och ingen annan fiktiv MrJ och jag är SÅ NÖJD att du finns i våra liv.
Dåligt samvete gnagar en in i själen och det är något jag också jobbar med för att inte hamna i en ondcirkel av samvetskval. Oftast när det börjar så blir inget bra för man försöker lappa ihop den ena sak här för att märka att det brister där. Det är svårt att slappna av men när man släpper loss så lunkar det på bättre!
STOR KRAM
Det var precis så jag menade.
Och på grund av det där dåliga samvetet och att man ständigt prioriterar andra gör man bara att inget egentligen blir helhjärtat och ingen blir "nöjd".
Anledningen att jag vet det är för att jag har varit/är likadan själv.
Jag vet också att för oss som älskar dig betyder det mest att veta att du är nöjd och glad. Precis som du med oss. Tänk om vi allihop kunde börja med att grunda oss där i, så nöjda och glada alla skulle vara. Let's try it shall we?
Puss!
Det var fruP som skrev den första kommentaren:), jag glömmer ofta att signera och det kommer inte automatiskt, gah!
Så har jag kallat dig för MrJ också ser jag nu:)
Håller med de förra som uttalat sig sååå bra! Du är helt underbar precis som du är och jag skulle inte vilja ha dig på något annat sätt! Jag tycker att det är en så stor förmån att få vara din vän och jag tycker så mycket om dig, gumman! Ses ikväll, jag längtar massor!!!! Puss puss
Det är en bra början att vara medveten om att man har dåligt samvete och att man inte borde ha det. Igår när jag kom till dagis och de meddelade att E varit nära till gråt och hängig blev jag helt tom. Det liksom bara brast och hela kvällen funderade jag på om det var bäst att låta henne vara hemma. Kraven från alla: Emilia vill så gärna gå till dagis. Hon har inte feber. Men tänk om hon inte orkar med verksamheten? Och vad tycker de på jobbet om att jag är hemma så mycket? Och vad menade de egentligen, tycker de att jag borde hålla henne hemma? Ibland vore det skönt att bara få ett svar. I vissa lägen får jag dåligt samvete hur jag än väljer. Det är verkligen skit. Om du hittar lösningen på att slippa dåligt samvete, eller iaf minska det så berätta för mig med. Vi borde gemensamt bara sluta tänka så. Man gör sitt bästa, det gör vi ju alla, så varför ha dåligt samvete, det mår ingen bra av. Ändå är det så svårt att låta bli att bli skuldbelagd.
Kram.
