What a night!!! (igen)
Min överraskningshelg blev perfekt!!! Helt galet perfekt och alldeles, alldeles underbar!!
Galna FrökenA bjöd med mig till Stockholm där vi checkade in på Formule1. Sen in till stan. Shopping, fika, vin och goda lammspett på restaurang innan det var dax för den stora överraskningen! Jag var grymt nyfiken och hade gissat på allt från film på Cosmonova till Ladies Night i Globen, High school musical med Kevin och Wallmans salonger! Det visade sig vara "The Buddy Holly musical" med Brolle på Göta Lejon!!!!!!!! Helt galet! :-)
Det visade sig dessutom att FrökenA lyckats välja just den föreställningen då filminspelning för "Familjen Annorlunda" pågick!! :-D Så kändis-galna som vi är fick vi en extra dos av kändisar! (om man nu kan kalla dem det!) :-D
Jag somnade som en klubbad säl när jag lade huvudet på kudden (som vanligt mitt i en mening :-O). En fånigt smile var förmodligen på mina läppar och jag kände mig oerhört tillfreds! Jag har verkligen en alldeles alldeles galet bra vän som känner mig som handen i handsken! För det vart en klockren vistelse i storstan!!
TACK!!
Vad ska hända egentligen??
Jag är så förväntansfull och pirrig och ser så mycket fram emot att få reda på vad min födelsedagspresent från FrökenA innebär..
Hämtas vid tiotiden och sen är allt ett enda stort hål i min agenda fram till någongång mitt på dagen på söndag.. Hur ska du fylla min tid, min vän?
Jag vet att du är rädd att jag lagt min ribba högt och kommer bli besviken, men så är ju självklart inte fallet!! Vad vi än ska göra, och vart än resan bär så kommer det bli så fasligt roligt! För det är ju med just dig!!!
Ikväll ska kameran laddas och väskan packas (med kläder som skulle passa på typ en After work-kväll. Vad det nu innebär!!).
Åh, vad jag längtar!!
Äntligen får du vila!
Lilla farmor!
Äntligen har dagen kommit då du ska få komma till den sista vilan bredvid farfar!
Jag kommer inte finnas där när urnan sänks ner på den plats den hör hemma, men min tanke är där och jag kommer stanna upp och minnas när klockan slår 12.00. Ikväll kommer jag tända ett ljus i mitt fönster för dig, min fina farmor, för att minnas och för att det känns rätt att göra så!
Ditt foto står framme och LilleC pratar om dig nästan varje dag. Han vill att vi ska åka till dig och Karlsson på taket och hälsa på! Det är så skönt att prata med honom om dig och låta ditt minne vara levande i vår vardag!
Jag hoppas din själ fått ro och att du fått återförenas med farfar som du alltid saknat så mycket och längtat efter! Jag hoppas platsen där din själ finns är så himmelsk som du önskat.
Du finns lite extra i min tanke idag och jag hoppas du vet att vi älskar dig nu och alltid!
Stegtävling!!
Men jag går ju inte!!! Jag är latast av de lata och kommer mig aldrig för att gå NÅGONSTANS..:-( Min bil är min borg...eller något liknande..
Det blir verkligen som en käftsmäll varje kväll när jag inser att man för att må bra ska gå 10.000 steg om dagen och jag går drygt hälften..
Igår kväll när jag lade in mina drygt 6000 steg hamnade jag just då på plats 128. Personen som registerat flest steg hade gått 39.900 steg drygt!!!!!
Detta ska pågå till januari (om jag minns rätt) och det kommer bli många kvällar fyllda av nedstämdhet över hur värdelös karaktär jag har och hur ohälsosamt jag beter mig.. Är det verkligen meningen?
Tar tacksamt emot lite pepping från min omgivning på hur i hela friden jag ska komma igång och röra min lata kropp..
Kyrkovalet 2009
Jag tycker rösträtten är viktig och därmed måste och vill jag visa mitt deltagande..
Jag vill veta, men intresset är svalt och informationen svår att finna på ett enkelt sätt..
Jag tog mig tid igår att förstå och att ta ett beslut som känns rätt för mig just nu..
I morse stod jag, tillsammans med några morgonpigga pensionärer och väntade när vallokalen slog upp dörrarna. Det känns ganska högtidligt att rösta och jag hälsades välkommen med ett leende. Det kändes bra.
Jag är glad att jag tog mig tid att förstå, åtminstone en liten liten del av den djungel av information som finns.
O jag är glad och stolt över att jag är med och påverkar inte bara min utan vår framtid.
Så jävla duktig!!
Började morgonen med god frukost framför Bolibompa. Medan LilleC fortsatte kolla tog jag ut stora mattan från vardagsrummet ut på vädring. Sen dammade jag hela övervåningen och plockade undan leksaker och annat som låg utspritt. Kastade gamla blommor och krukväxter som sett bättre dagar. Fortsatte med dammsugaren. När enbart sovrum och badrum kvarstod på övervåningen var kl. 8.45!!!!!!!!!! :-D
Tog en paus och lekte en stund med LilleC som börjat ledsna lite.. Vävde in stor röjning i hans rum medan vi lekte där och det slutade med att det blev riktig ordning (för en stund) även där. (vid det här laget hade jag varit ute med 3 fulla soppåsar med skräp).
Innan lunch hann jag även med badrummen och hängde tvätt samt vek undan all torr och satte igång maskin nummer 2 för dagen.
Lagade lunch och lade sen LilleC för sin tupplur. Passade på att se förlossningskliniken och dricka kaffe i lugnet. (Ego.stund!!)
När han vaknat och ätit lite mellis tog vi tag i sovrummet tillsammans med var sin trasa..:-) När hela övervåningen (undantaget fönstren som kvarstår) blänkte tog jag en dusch och gjorde oss redo för lite shopping.
En mycket lyckad shoppingtur med flera kassar ooch helikopter-tur för LilleC avslutades sen med Mc Donalds Drive Thru på vägen hem. Så mysigt!!
Avslutade kvällen med att dammsuga nedervåningen och plocka ordning där. Så jag känner mig grymt stolt över mig själv idag. Kvarstår gör svabbning och fönsterputsning och det kanske jag ska överlåta på sambon..:-D
Nu ska jag slappa, för det är jag välförtjänt av!!
Puss!
Ett tragiskt möte..
Personen är snygg, ett välvårdat och medvetet yttre.
En förälder.
Jag fick veta att personen lever ett mycket hårt liv just nu. Ett liv som inte speglas någonstans i personens utstrålning, leende eller yttre fasad. Ett liv jag inte önskar någon.
Det gjorde så ont i min själ att höra att det inte ens fanns pengar till tvål, till nudlar eller till kontantkortet. Att partnern blivit deprimerad och orkeslös, förlorat sitt jobb och är på väg att ge upp. Attt hemmet blivit en missär och att personen inte vet någon väg ur problemet.
Personen, som jag träffade för första gången för drygt ett halvår sen har inte förrän idag visat mig sitt sårbara jag, öppnat en liten glimt för att berätta något så privat som att livet är på väg åt helvete. Jag har lurats av det yttre och trots att jag vetat att personen har psykiska svårigheter och behöver hjälp så har jag inte ens i min vildaste fantasi förstått hur stora problem personen har.
Mitt i samtalet plockade denna välvårdade, glada, föräldern upp en fimp från marken. För pengarna var slut.
Det gjorde så ont i min själ att jag höll på att bryta ihop.
Vid mötet var personen på väg till socialen för att få hjälp att klara veckan ekonomiskt. Hoppas nästa vecka bli bättre!
Jag ville bara gråta..
Var är min tid?
Jag ska nog avboka en del inplanerat för det är för mycket på G i almanackan och jag känner mig för första gången på mycket länge stressad över det. Jag är helt enkelt van att bli rastlös så snart det är en lucka i almanackan, men idag känns det annorlunda. Jag har många saker som jag vill hinna innan vintern kommer o det finns ingen tid för det..
Men dilemmat som uppstår är; vad ska proriteras bort?? Inget inbokat vill jag avstå.. Men jag ska ta mig en ordentlig titt och rensa lite o strukturera min tid annorlunda..
Vill känna lugn när vintern kommer. Det är mitt mål!!
Längtar och tittar på klockan..
Tiden går sakta idag..
Jag väntar..
Nedräckningen är i mitt bakhuvud hela tiden..
5 timmar 30 minuter till tåget anländer stationen och då ska jag och LilleC stå där med öppna armar och möta en av de människorna vi älskar mest i världen, Min Syster!!
LilleC´s första kommentar idag när han vaknade var:
- Ia kommer snart!! Köpa glass!!
:-D
I affären i tisdags lovade jag honom att få köpa en sandwich när moster kommer och det minns han!! Raring! Så i eftermiddag blir det glass och kramkalas på perrongen!
Gud vad jag längtar!!
Leker med bilder!
Designen är under arbete, men tillsvidare får den som är nyfiken hålla till godo..
Bilderna är egentagna, speglar min omgivning och får tala för sig själva.. :-)
*kul o se om jag får någon respons*
Dagens bekännelse (riktad främst till FruS och FrökenA)
Jag har börjat läsa den nu.. Boken ni pratat så mycket om och som du, FruS lånat mig..
Jag ska därmed, efter bara 15 lästa kapitel erkänna.. Den är bra!! Den är till och med mycket bra och fängslande!! Den har redan fått mig att bli fast..
Så tack och bock.. O förlåt att jag inte varit redo att ta till mig ert sunda tänk tidigare.. Det är nog nu det är dax..:-)
Bilder säger mer än 1000 ord..
Jag har en medelmåttas kamera..
Jag är usel på bildredigering..
Jag gillar att ta kort..
Jag tycker om min omgivning..
Har inspirerats av min bästa vän..
Jag kommer nog starta en bildblogg... :-)
Dax för fredagsmys!! *sjunger*
Det bjöds god Kerala-kyckling med ris och wokgrönsaker, ost och kex efter det och rödvin som fanns kvar sen maskeraden förra helgen. Så gott och lyxigt att få äta borta.
När barnen somnat utslagna i sängen och fruS åkt till jobbet satt HerrM och jag i några timmar och pratade om livet och känslor, om det positiva vi har, men även det negativa som tynger. Det var så skönt att bara sitta där, uppkrupna i var sin soffa med vin och chips och prata. Jag insåg hur mycket jag saknat att ha killkompisar i mitt liv. På något sätt blir samtalen lite extra bra då man ser flera sidor av saker, alltså ur både mannens och kvinnans perspektiv. Jag säger absolut inte att samtal oss tjejer emellan är meningslösa på något sätt, men det är något extra som tillförs i ett djupt samtal med en killkompis.
HerrM och jag har inte känt varandra så länge, men jag känner redan att han verkligen är en god vän som bryr sig och som tillför mycket till mitt liv.
När jag bäddade över LilleC i sin vagn för att ta sista bussen hem kände jag mig så nöjd med kvällen. En riktigt mysig avslutning på arbetsveckan, och en toppenstart på helgen. Kan det bli bättre? :-)
Om jag ändå kunde tänka positivt..
Troligtvis har typ 1000 till sökt samma jobb.. Min chans är minimal och jag vet att jag inte har en chans..
MEN, det vore coolt att titulera sig "Kriminalvårdsinspektör"..:-)
Framtiden - Here I come!!
Jag tycker det gett mig massor och jag är verkligen på bättringsvägen. Jag tänker inte lika mycket på mina jobbiga rädslor och jag har insett att väldigt mycket ligger i mitt kontrollbehov. Jag måste helt enkelt släppa min kontroll och inse att saker löser sig ändå. Om jag blir sjuk så stannar inte världen, jag dör inte (med största sannolikhet i alla fall) och det är inte världens undergång.
Jag har börjat inse att jag har bara detta livet på mig att njuta, göra det jag vill och leva ut. Om jag sitter på min kammare om 50 år och tittar tillbaka och inser att jag avstått massor för att ångesten tagit över eller inte fått uppleva min sons barndom för att ångesten och rädslorna hindrat mig kommer jag bli så otroligt besviken på mig själv. Jag vill inte bli hindrad att leva!!
Det är ännu lång väg att gå innan jag kan hantera ångesten helt och jag har min största utmaning kvar, vintern närmar sig och därmed den fruktade Vinterkräksjukan.. Men jag SKA klara det och jag tänker inte återgå i gamla spår med säkerhetsbeteenden och ångest, utan jag ska klara mig igenom det och gå ut i vårsolen med flaggan i topp!! O jag vet att jag kan klara det!
Nu gäller det bara att komma på ett bra sätt att själv kunna belöna mig när jag klarat situationer som tidigare varit jobbiga. Men det ska väl inte vara så svårt...eller?
