Jag fortsätter fundera på om livet verkligen är så skoj..
Jag är trött jämt.
Jag blev förkyld så fort jag skaffade mig motivationen att träna så efter 6 dagars morgonpromenad var jag tillbaka på kudden med ont i halsen.
Jag somnar tidigt om kvällarna helt slut.. utan att ha haft sex med min suktande make.
Barnen får utskällningar med jämna mellanrum fast det inte ens är befogat, för jag orkar helt enkelt inte ta en lugn och sansad tillrättavisning just då.
Jag umgås för lite med vuxna människor. Undantaget då jag är säljare bland vuxna människor men det räcker inte som energipåfyllning.
Jag vill hem till min barndomsstad, men pengarna är slut.
Jag ser inte ens fram emot semestern för pengarna begränsar.
Jag leker inte med mina barn för orken är slut.
Jag känner mig ledsen typ varje dag och jag vet oftast inte ens varför.
Jag funderar ofta på om jag gör de rätta valen. Borde jag jobba istället för plugga? Borde jag sälja saker och få in pengar? ..
Jag har dåligt samvete så fort jag handlar något, så den positiva känslan av något nytt förtas liksom.
och så vidare och så vidare och så vidare......

Blä och usch för mitt liv ibland. Men det finns ju de som har det såååååå mycket värre. Men vad hjälper det mig?
Men livet är ju skoj också liksom. Idag pratade jag med en fin vän. Läääänge. Då kände jag mig glad och jag skrattade flera gånger, hjärtligt. Men när vi lade på blev saknaden stor och då ville jag till hemstaden och så var jag tillbaka i negativa spiralen igen. Men en paus på 1 timme och 40 minuter är inte illa. Jag ahde besök av en annan vän och då fick hon och barnen mig på andra tankar och det gav lite ny energi, men bara för stunden.

Om jag helt enkelt bestämmer mig så vet jag att jag kan förändra och jag vet att livet egentligen är skoj och jag älskar ju både maken och barnen och tycker om att vara med dem och göra mysiga saker! Men jag måste bara ta mig längre bort från den onda spiralen. O under längre tid än 1 timme och 40 minuter..

Så nu jävlar skriver jag detta och sen bestämmer jag att jag ska ha en skoj helg med massa bus och kärlek. O nu när det är skivet här så kan jag titta tillbaka och se det som ett avtal, skrivet i sten på nåt sätt. För på internet är ju allt för alltid..

Så 3...2....1.. Nu ändrar jag inställning!!! (är det ens möjligt?) 

Mammaledigheten fortsätter, liksom sjukdomarna som avlöper en efter en. Jag är trött på att vara hemma, trött på baciller och gnälliga barn, trött på att våren inte riktigt vill komma till min stad och faktiskt en riktig bitterfitta nu för tiden.

Jag analyserar mina vänner, jag tar illa upp av andras beteende, jag blir ledsen och sårad över saker som aldrig skulle berört mig tidigare. Jag upplever mig utnyttjad, bortkastad och som en andra-hands-vän! Jag saknar det "livet" som jag hade.. för bara en kort kort tid sen var det annorlunda.

Kanske är allt detta bara en fas jag går igenom mitt i denna ganska tråkiga vardag. Kanske är det en livsomvändning eller en åldersgrej.Kanske är det inte ens mig det är fel på?!  Jag vet inte men jag OGILLAR!! Jag vill så mycket hellre vara en kaxig brud med skinn på näsan som inte låter någon trampa och klampa på mig, en person som inte tar åt sig av andra, utan tänker; "deras förlust".  Men det går inte. Känslorna bara kommer som ett brev på posten och tårarna (som aldrig vill ut nu för tiden) samlas på hög och bildar ett brinnande klot i min mage, i mitt hjärta, i min själ..

Jag saknar min familj, min syster och min allra bästa och trognaste vän! Jag saknar sol, ledig tid med min älskade man, glada friska barn som kan sysselsätta sig själva en stund då och då, min gamla hemstad som jag besöker alldeles för sällan, min fina vän i norrbotten som gav upp allt plötsligt och tog sin familj med sig "hem".
Jag saknar sexlust också.. Inte nog med allt annat utan även det är kass..

Ja, nu tror du (om det nu finns någon som läser det här) att jag är totalt uppgiven och deppig och less på livet. Men så är INTE fallet. Jag har en bunt alldelels alldeles underbara vänner, en underbar make, två finfina prinsar och ett underbart hobbyjobb som jag älskar och där jag funnit massa nya fina människor! Till hösten börjar en ny spännande era som student igen. Jag är lycklig med mitt liv! Bara missnöjd med vissa delar av det!

Så idag tänker jag göra dagen till en bra dag! En mysig utflykt i solen kanske. Picknick med mina fina prinsar tror jag det får bli. För nu har jag fått skriva av mig lite och det kanske hjälper. Den som lever får se! O ikväll ska jag på restaurang med en fin vän bara så ni vet! En som inte vänder sig till mig i brist på andra! <3

Jag vet!!

Men jag är nygift! Lycklig! På semester! Och solen lyser!

.. Så det skiter jag i!!! :-D

Om allt går enligt plan är jag snart säljare!!
Jag har så länge funderat på att börja som homepartysäljare för fina kläder och nu verkar det kunna bli verklighet! :-)

Kolla in www.houseoflola.se och säg vad ni tycker.. Visst vill ni ha party och shoppa?! Det är ju sååå fina kläder!

<3

 (klicka på bilden)

Här har de massor med fint och dessutom har de vinterrea nu!! Det gillar vi!

Ska för övrigt försöka få bloggen i rullning igen.. Nu kan jag ju blogga från mobilen! :-)

 

Idag läste jag senaste "Vi föräldrar" och fastnade för ett recept. Åkte till affären och kompletterade med de råvaror jag saknade hemma (och som vanligt har jag justerat receptet lite..).

Nu har vi avnjutit en gudomlig middag! Jag har hittat en ny favorit-rätt!! Den ska definitivt FrökenA med familj bli bjudna på vid tillfälle!! (Så laga den inte själv nu för jag tänker delge receptet!!) :-D

Citronpasta med lax och broccoli

till 4 portioner

500 gram laxfilé
1 citron
½ dl olja (jag använde raps)
2 dl nyriven (Zeta) parmesanost
2 vitlöksklyftor
300 gram färsk spagetti
salt
svartpeppar
oregano
broccoli
Cream bonjour vitlök/örter sås

Tärna laxfilén.
Pressa hela citronen i en stor skål och blanda i olja, pressad vitlök och parmesanosten.
Koka pastan.
Stek laxtärningarna med salt och peppar.
Koka broccolin
Blanda ner pastan i parmesan-oljan. Strö över hackad färsk (eller torkad) oregano.
Servera pastan med lax, broccoli och cream bonjour vitlök och örter-sås.

Smaklig spis!! :-D

Beställa cateringmat - check!
Designa tårta med konditorn - check!
Baka pajer till barnen - check!
Handla dukar - check!
Hämta nyckel till lokalen - check!
Handla tillbehör - check!
Handla all dryck - check!
Baka småkakor - check!
Se till att alls kläder är tvättade och strukna - nästan check! (sambon får ordna sitt eget för jag har slutat tjata om att han ska pröva kostymen)
Duka och ta med allt som ska till lokalen - återstår!
Handla en tack-present till tjejen som ska sjunga - återstår! (men jag vet vad som ska handlas)
Klippa håret och få det uppsatt - återstår!

Imorgon är det dax!

LilleW ska döpas!

Jag ser så mycket fram emot dagen och att få träffa släkt och vänner från hemstaden som jag inte sett på länge och alla andra som kommer.

Listan har varit lång med förberedelser, men nu är allt under kontroll och nu återstår bara några småsaker.

Jag som är stressen själv i vanliga fall har allt under kontroll och känner mig inte ett dugg stressad. Idag kommer la familia och då får jag hjälp med barnen så att jag och sambon kan ordna det som återstår!

Ser fram emot en mysig dag och jag längtar till kl. 14.30 imorgon!

Jag ringde just ett välbekant nummer som jag ringt många gånger de senaste drygt 11 åren.
En fantastisk kvinna som jag både träffat och pratat i telefon med många gånger.

Idag skulle jag återigen kontakta henne och beställa en fantastiskt fin handmålad doptavla och en fint handmålad och personlig spargris..

En man svarar? Jag ber att få prata med den härliga äldre kvinnan! Han svarar mig att hon gått ur tiden!! Hon är död! 

Det var så hemskt och tårarna svämmade över när jag stammande beklagade sorgen och fick sätta mig på sonens säng som var närmast möjliga sittplats..

Jag pratade länge med änkemannen som berättade vad som hänt. När jag förra hösten träffade kvinnan visste hon om att hon var sjuk, men hon sa inget. Hon hade in i det sista haft hoppet kvar och bara ett par veckor innan hon avled hade en leverans av porslin att måla på kommit med bud.. Allt stod orört berättade mannen.

Jag ska tända ett ljus ikväll och minnas kvinnan vars alster pryder flera av mina vänners och även mitt eget hem. Hon var en härlig kvinna som jag, trots att jag inte kände henne egentligen, tyckte mycket om.

R.I.P

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe: 
 

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar .

 
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.   

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

   

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

   

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

  

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

 

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.  

 

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.   
Sanden representerar allt annat - småsakerna.  

 

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.   
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.  

 

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad.   
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.

 

Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.  

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.  

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.  

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.   
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.


Jag fick denna tänkvärda historia av min pappa på mailen och jag vill dela med mig den till er! Jag tror jag ska sätta den på kylskåpet så jag kan påminna mig om vad som är viktigt här i livet (särskilt när dammtussarna kryper fram under soffan och smulorna blir till små berg under köksbordet)!

Jag misslyckas så ofta.
Jag vaknar och tänker att jag ska orka vara en bra mamma med ork att leka, som blundar för röran i huset, som inte gnäller och tjatar och som är glad, uppmuntrande och positiv. Det funkar nästan aldrig hela dagen..:-(

Idag hade jag planerat och förberett mig mentalt för en mysig dag med mina prinsar. Vi skulle med vänner till öppna förskolan och leka och sjunga, sen hem och äta stora sonens önske-lunch, därefter ut på äventyr till närmaste lekplats med stora klätterställningen och leka "fångarna på fortet" och plocka höstlöv som vi sen skulle göra tavlor av här hemma.

Vi kom till öppna förskolan efter att vi stressat för att komma i tid (kom ändå 10 minuter för sent). Väl där gick det helt ok, tills vi skulle hem. Då gjorde StoreC hyss och vägrade lyssna på mig trots upprepade uppmaningar, hot om uteblivet fredagsmys och det hela slutade med att jag fick ta honom i armen och leda honom till bilen. Efter en bilfärd med gråt och skrik åt vi en lååång lunch som innehöll mycket tjat eftersom han plötsligt inte skulle ha det han önskat. Jag gav mig inte, han skulle äta upp (återigen under hot om uteblivit fredagsmys). När maten var i magen och vi var redo för att ge oss ut på vårt äventyr, ja då öppnade sig himlens portar och regnet förstörde vår eftermiddagsplanering. 

Då kom tårarna.. Jag satte mig ner på golvet och grät.. Stora tårar som blev symbolen för att jag åter misslyckats. Jag har skällt, hotat, tjatat, och min ork är slut.. Det är så himla vidrigt att varje dag känna sig misslyckad. Hur gör andra för att orka? Hur ska jag lära mig att uppskatta min tid med mina underbara ungar och göra deras uppväxt fylld av glada, roliga minnen? Detta är frågor jag ställer mig själv..  

Eftermiddagen blev till slut mysig ändå med memory-spel, pussar, pussel, kramar, muffinsbak och fikastund. Men mitt hjärta blöder för min stackars prins som fått höra mitt tjat, mina hot och se mig gråta..igen..

Jag vet innerst inne att jag är en bra mamma som älskar mina underbara ungar så oändligt mycket. Men jag är rädd att det de kommer minnas är mina utbrott, mina hot och mina tårar de titt som tätt får se.. Att jag pussas, kramas, säger att jag älskar dem mest jämt och hittar på kul saker, umgås med vänner och skämmer bort dem kanske hamnar i skymundan..

Jag ska beställa catering!

Men jag har ingen koll på vad som är bra och prisvärt här i stan.. någon som kan tipsa mig?
Google ger för många alternativ men man vet ju inte om de håller vad de lovar och om man får lite/mycket för pengarna..

*Hoppas på bra tips*

Nu behöver jag få tips i massor på hur jag kan få mitt tålamod att bli bättre. Jag känner en så stark frustration emellanåt när jag inser att jag har så lite ro i kroppen. Tålamodet prövas hela tiden med trotsig 3,5 åring och en liten bebis som skriker i tid och otid..
Jag är trygg i min föräldraroll denna gången. Jag känner att jag är en bra mamma till mina prinsar, men mitt tålamod är inget vidare.

Jag skulle även behöva lära mig leka.. Tycker det är så galet tråkigt att köra bilar som ska krocka och crascha på en bilmatta, att springa runt och jagas eller leka krig.. Jag vill pussla, dega, spela spel och rita för det är mer min grej....men inte StoreC´s (som han numera kallas när han är storebror). 

Känner mig inte som en särskilt rolig mamma, men jag vet att jag är kärleksfull i alla fall och det är ju alltid något. 
För pussas, kramas och gosa det är jag sjukt bra på!!!! :-D