Vi startar med ett neggo-inlägg!
Mammaledigheten fortsätter, liksom sjukdomarna som avlöper en efter en. Jag är trött på att vara hemma, trött på baciller och gnälliga barn, trött på att våren inte riktigt vill komma till min stad och faktiskt en riktig bitterfitta nu för tiden.
Jag analyserar mina vänner, jag tar illa upp av andras beteende, jag blir ledsen och sårad över saker som aldrig skulle berört mig tidigare. Jag upplever mig utnyttjad, bortkastad och som en andra-hands-vän! Jag saknar det "livet" som jag hade.. för bara en kort kort tid sen var det annorlunda.
Kanske är allt detta bara en fas jag går igenom mitt i denna ganska tråkiga vardag. Kanske är det en livsomvändning eller en åldersgrej.Kanske är det inte ens mig det är fel på?! Jag vet inte men jag OGILLAR!! Jag vill så mycket hellre vara en kaxig brud med skinn på näsan som inte låter någon trampa och klampa på mig, en person som inte tar åt sig av andra, utan tänker; "deras förlust". Men det går inte. Känslorna bara kommer som ett brev på posten och tårarna (som aldrig vill ut nu för tiden) samlas på hög och bildar ett brinnande klot i min mage, i mitt hjärta, i min själ..
Jag saknar min familj, min syster och min allra bästa och trognaste vän! Jag saknar sol, ledig tid med min älskade man, glada friska barn som kan sysselsätta sig själva en stund då och då, min gamla hemstad som jag besöker alldeles för sällan, min fina vän i norrbotten som gav upp allt plötsligt och tog sin familj med sig "hem".
Jag saknar sexlust också.. Inte nog med allt annat utan även det är kass..
Ja, nu tror du (om det nu finns någon som läser det här) att jag är totalt uppgiven och deppig och less på livet. Men så är INTE fallet. Jag har en bunt alldelels alldeles underbara vänner, en underbar make, två finfina prinsar och ett underbart hobbyjobb som jag älskar och där jag funnit massa nya fina människor! Till hösten börjar en ny spännande era som student igen. Jag är lycklig med mitt liv! Bara missnöjd med vissa delar av det!
Så idag tänker jag göra dagen till en bra dag! En mysig utflykt i solen kanske. Picknick med mina fina prinsar tror jag det får bli. För nu har jag fått skriva av mig lite och det kanske hjälper. Den som lever får se! O ikväll ska jag på restaurang med en fin vän bara så ni vet! En som inte vänder sig till mig i brist på andra! <3
Jag analyserar mina vänner, jag tar illa upp av andras beteende, jag blir ledsen och sårad över saker som aldrig skulle berört mig tidigare. Jag upplever mig utnyttjad, bortkastad och som en andra-hands-vän! Jag saknar det "livet" som jag hade.. för bara en kort kort tid sen var det annorlunda.
Kanske är allt detta bara en fas jag går igenom mitt i denna ganska tråkiga vardag. Kanske är det en livsomvändning eller en åldersgrej.Kanske är det inte ens mig det är fel på?! Jag vet inte men jag OGILLAR!! Jag vill så mycket hellre vara en kaxig brud med skinn på näsan som inte låter någon trampa och klampa på mig, en person som inte tar åt sig av andra, utan tänker; "deras förlust". Men det går inte. Känslorna bara kommer som ett brev på posten och tårarna (som aldrig vill ut nu för tiden) samlas på hög och bildar ett brinnande klot i min mage, i mitt hjärta, i min själ..
Jag saknar min familj, min syster och min allra bästa och trognaste vän! Jag saknar sol, ledig tid med min älskade man, glada friska barn som kan sysselsätta sig själva en stund då och då, min gamla hemstad som jag besöker alldeles för sällan, min fina vän i norrbotten som gav upp allt plötsligt och tog sin familj med sig "hem".
Jag saknar sexlust också.. Inte nog med allt annat utan även det är kass..
Ja, nu tror du (om det nu finns någon som läser det här) att jag är totalt uppgiven och deppig och less på livet. Men så är INTE fallet. Jag har en bunt alldelels alldeles underbara vänner, en underbar make, två finfina prinsar och ett underbart hobbyjobb som jag älskar och där jag funnit massa nya fina människor! Till hösten börjar en ny spännande era som student igen. Jag är lycklig med mitt liv! Bara missnöjd med vissa delar av det!
Så idag tänker jag göra dagen till en bra dag! En mysig utflykt i solen kanske. Picknick med mina fina prinsar tror jag det får bli. För nu har jag fått skriva av mig lite och det kanske hjälper. Den som lever får se! O ikväll ska jag på restaurang med en fin vän bara så ni vet! En som inte vänder sig till mig i brist på andra! <3
Kommentarer
Trackback
