När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe: 
 

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar .

 
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.   

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

   

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

   

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

  

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

 

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.  

 

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.   
Sanden representerar allt annat - småsakerna.  

 

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.   
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.  

 

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad.   
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.

 

Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.  

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.  

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.  

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.   
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.


Jag fick denna tänkvärda historia av min pappa på mailen och jag vill dela med mig den till er! Jag tror jag ska sätta den på kylskåpet så jag kan påminna mig om vad som är viktigt här i livet (särskilt när dammtussarna kryper fram under soffan och smulorna blir till små berg under köksbordet)!

Jag misslyckas så ofta.
Jag vaknar och tänker att jag ska orka vara en bra mamma med ork att leka, som blundar för röran i huset, som inte gnäller och tjatar och som är glad, uppmuntrande och positiv. Det funkar nästan aldrig hela dagen..:-(

Idag hade jag planerat och förberett mig mentalt för en mysig dag med mina prinsar. Vi skulle med vänner till öppna förskolan och leka och sjunga, sen hem och äta stora sonens önske-lunch, därefter ut på äventyr till närmaste lekplats med stora klätterställningen och leka "fångarna på fortet" och plocka höstlöv som vi sen skulle göra tavlor av här hemma.

Vi kom till öppna förskolan efter att vi stressat för att komma i tid (kom ändå 10 minuter för sent). Väl där gick det helt ok, tills vi skulle hem. Då gjorde StoreC hyss och vägrade lyssna på mig trots upprepade uppmaningar, hot om uteblivet fredagsmys och det hela slutade med att jag fick ta honom i armen och leda honom till bilen. Efter en bilfärd med gråt och skrik åt vi en lååång lunch som innehöll mycket tjat eftersom han plötsligt inte skulle ha det han önskat. Jag gav mig inte, han skulle äta upp (återigen under hot om uteblivit fredagsmys). När maten var i magen och vi var redo för att ge oss ut på vårt äventyr, ja då öppnade sig himlens portar och regnet förstörde vår eftermiddagsplanering. 

Då kom tårarna.. Jag satte mig ner på golvet och grät.. Stora tårar som blev symbolen för att jag åter misslyckats. Jag har skällt, hotat, tjatat, och min ork är slut.. Det är så himla vidrigt att varje dag känna sig misslyckad. Hur gör andra för att orka? Hur ska jag lära mig att uppskatta min tid med mina underbara ungar och göra deras uppväxt fylld av glada, roliga minnen? Detta är frågor jag ställer mig själv..  

Eftermiddagen blev till slut mysig ändå med memory-spel, pussar, pussel, kramar, muffinsbak och fikastund. Men mitt hjärta blöder för min stackars prins som fått höra mitt tjat, mina hot och se mig gråta..igen..

Jag vet innerst inne att jag är en bra mamma som älskar mina underbara ungar så oändligt mycket. Men jag är rädd att det de kommer minnas är mina utbrott, mina hot och mina tårar de titt som tätt får se.. Att jag pussas, kramas, säger att jag älskar dem mest jämt och hittar på kul saker, umgås med vänner och skämmer bort dem kanske hamnar i skymundan..

Jag ska beställa catering!

Men jag har ingen koll på vad som är bra och prisvärt här i stan.. någon som kan tipsa mig?
Google ger för många alternativ men man vet ju inte om de håller vad de lovar och om man får lite/mycket för pengarna..

*Hoppas på bra tips*

Nu behöver jag få tips i massor på hur jag kan få mitt tålamod att bli bättre. Jag känner en så stark frustration emellanåt när jag inser att jag har så lite ro i kroppen. Tålamodet prövas hela tiden med trotsig 3,5 åring och en liten bebis som skriker i tid och otid..
Jag är trygg i min föräldraroll denna gången. Jag känner att jag är en bra mamma till mina prinsar, men mitt tålamod är inget vidare.

Jag skulle även behöva lära mig leka.. Tycker det är så galet tråkigt att köra bilar som ska krocka och crascha på en bilmatta, att springa runt och jagas eller leka krig.. Jag vill pussla, dega, spela spel och rita för det är mer min grej....men inte StoreC´s (som han numera kallas när han är storebror). 

Känner mig inte som en särskilt rolig mamma, men jag vet att jag är kärleksfull i alla fall och det är ju alltid något. 
För pussas, kramas och gosa det är jag sjukt bra på!!!! :-D 

Att komma tillbaka och blogga alltså!
Jag vet inte vart min tid tar vägen, men inte räcker den till hälften av det jag vill.
Jag ska verkligen försöka skriva, för jag vill hjälpa mig själv att minnas denna eran av mitt liv, men hinner ju inte..
Gör i alla fall ett nytt försök.

På önskemål från smilla kommer här receptet på en grymt enkel och god kaka:

Kardemummakaka:

2 ägg

3 dl socker

3 dl vetemjöl

150 gr smält smör (eller margarin)

2 msk kardemumma

Blanda samman allt i en bunke. Häll i smord och bröad form med löstagbar kant.
Grädda 35 minuter i 175 grader mitt i ugnen.

NJUT! :-)

Nu ska jag ge mig ner till stan för att fika med två vänner med deras små prinsar och kolla lite. Jag ska återkomma..snart.. Jag lovar (tror jag) :-D