gick jag hemma i vår lägenhet i stan med värkar.. Packade väskan med allt nödvändigt, skickade sambon att köpa Mc Donalds för det ville jag ha, pratade med syster min i telefonen samtidigt som en sjuk jävel försökte råna henne på mobilen som hon pratade i (men jag fattade inte riktigt vad som hände eftersom det var mitt i en värk, vilket hon inte visste om att jag hade), längtade efter vår bebis som skulle komma snart och insåg att det var min sista dag som gravid..:-)

16:40 gjorde vi entré på förlossningen och då kände jag att nu jäklar ska ingen säga åt mig att jag ska åka hem och vila, för nu är det dax.. O mycket riktigt 9 cm hade jag avklarat på egen hand så nu var det bara sista upploppet kvar innan jag skulle få träffa min inneboende..

När klockan slog 20:31 hördes ljudet av LilleC´s skrik i rummet och smärtan jag nyss känt var som bortblåst.. Jag var en mamma.. Till en liten tjockis på 3965 gram och 51 centimeter i strumplästen. Det tog 10 minuter innan jag kom på att jag inte visste om det var en son eller dotter jag fått. :-) Men min känsla jag haft hela graviditeten att min inneboende var en liten prins stämde perfekt!

Idag är jag lite nostalgisk. Min prins blir 3 år och det känns så stort. Han är ett barn nu, ingen bebis.. Han är min stora kille som dagligen säger "jag älskar dig så mycket, mamma" och som vill gosa och kramas.. Visst har vi treårstrots i förbannelse i vår familj och det bråkas en hel del. Men just idag är vi snälla, myser, gosar och firar.. '

Att världens bästa unge fyller år!