Mina föräldrar!
Nu är de här.. Mina föräldrar.. Det är alltid lika konstigt att ha dem på besök. Jag älskar dem. De är genomsnälla och givmilda och ställer upp till hundra procent. Ändå irriterar de mig, hela tiden.
Jag känner mig irriterad över;
att de lägger sig i hur jag har det hemma.
att pappa går i skåpen och äter kakor utan att fråga.
att mamma tuggar med öppen mun.
att de pratar hela tiden när vi kollar på TV.
att pappa kissar med öppen dörr (visserligen på andra våningen).
att mamma ställer frågor om min ekonomi.
Men jag avgudar dem när;
jag ser dem med lilleC.
att de kommer alla 40 mil hit för att vara barnvakt när jag frågar.
att de hjälper till och lagar mat, dukar, diskar, plockar undan.
när de tröstar när jag mår dåligt och är ledsen.
när de hjälper mig ekonomiskt om jag behöver.
när de sticker till mig en peng för att unaa mig något fint.
Det positiva väger över!! Jag älskar dem och är så glad att de är här! Önskar jag kunde sluta irritera mig på alla småsaker. För de är verkligen inte värda det!
Det är svårt att bara se det positiva hos föräldrar. Jag övervägde länge det negativa hos min mamma och retade mig över SÅ mycket hos henne. För mig var det en mognadsprocess och idag känns det så obetydligt att reta mig över "små saker". Jag förstår hennes brister och de är en del av den personen jag älskar så bristerna blev små detaljer jag blundar för.
Däremot min andra halva av generna ser jag bara fel på fortfarande fast det har funnits många positiva inslag där också. Det negativa var FÖR negativt och det positiva tänker jag inte på för min egen skull.
När jag läser ditt inlägg är jag så glad för dig min vän eftersom du har båda föräldrar i ditt liv och de sakerna som du retar dig på är saker som jag vet, kan framkalla irritation i vardagen men samtidigt är så sunda saker som kan gott finnas där som små, charmiga skavanker hos dem:)
Kramar och vi ses om några timmar längtar!!!
