Det är så mycket känslor som passerat min kropp de senaste dagarna.

Total glädje, sorg, lättnad, oro, medlidande, rysningar, obehag och saknad är bara några av dem.

Min fina farmor har ju lämnat oss för en annan värld nu. Det är så himla ledsamt, men samtidigt känner jag en lättnad. Jag vet att hon alltid velat slippa bli omhändertagen och omvårdad, för hon var den självständiga typen. Jag vet också hur mycket hon avskydde sjukhus och hur rädd hon var för läkare. O jag vet att hon ville somna in hemma. Det fick hon! Hon somnade in i sin egen säng på boendet där hon vistats de fyra sista åren. Hon hade en fin människa vid sin sida när hon drog sitt sista andetag. Hon hade haft mig, min syster och vår pappa vid sin sida bara några timmar innan hon lämnade jordelivet. Jag är så glad att hon äntligen får träffa vår farfar som dog på hennes 38e födelsedag (1956). För jag tror att andar möts igen. Någon annanstans. Om det kallas den andra sidan, himlen, eller något annat spelar ingen roll. Men jag tror att själar återförenas och jag vet att hon längtat efter det! Hon kommer vara så saknad av oss alla och jag minns alla roliga saker vi gjort tillsammans under åren. Men det får bli ett annat inlägg en annan dag.. Idag orkar jag inte..

Inte bara sorg och saknad har infunnit sig de sista dagarna, även total glädje då min fina väns goa mamma förlovat sig med sin fina och snälla "boyfriend"! Han friade till henne och det är något som vi alla hoppats så innerligt! Det är så romantiskt så jag tror jag svimmar. Hon är ju från andra sidan jorden och kommer hit till denna lilla stad till sin dotter och finner kärleken! Lyckan hon känner går nog inte att beskriva i ord! Jag är så glad för deras skull och önskar dem ALL lycka som går att finna!

Jag känner också ett stort medlidande och en oro för min goa FrökenAs dotter. Hon föddes med ett fel på sitt hjärta och hela tiden har hoppet funnits att det ska läka sig själv. Att man bara kanske skulle behöva göra ett litet litet ingrepp för att fixa det lilla felet. Nu har man upptäckt ett till... LillaA måste troligtvis genomgå en större operation. Men när? Ingen vet i dagsläget. Jag är så ledsen för deras skull att de behöver gå i ovisshet och oro, men också ledsen för egen del för det är en underbar unge som jag vill ska få vara frisk och leka lika obehindrat som många andra barn. Jag är samtidigt glad att de funnit felet, för då kan man laga det! Det är aldrig bra att gå runt med en defekt eller en sjukdom som inte någon vet om. Nu kan lillaA få bli frisk och trots all oro som finns för hur det ska gå och hur mycket man måste laga, så VET jag att hon är en stark tjej och hon kommer repa sig och att allt kommer gå bra! Eftersom min egen morbror precis genomgått en stor hjärtoperation som gått mycket bra och hans vän är en av landets bästa hjärtspecialister så vet jag också att oddsen är skyhöga! LillaA har tur som bor i Sverige, som är bäst i världen på just hjärtkirurgi! Jag finns här för mina vänner och jag hoppas de vet att vi alltid försöker lyssna, eller hjälpa till om vi på något sätt kan vara till hjälp. För LillaA och hennes föräldrar är värda allt!

Jag ska försöka samla alla mina känslor och bli starkare i dem. Minnen och känslor skapar oss och de senaste dagarnas intryck och upplevelser ska förhoppningsvis ge mig kraft. Jag vill kunna vara ett stöd åt min älskade pappa som mist sin mamma som alltid varit hans enda anhörig. O jag vill finnas här för FrökenA, HerrL och LillaA. Men jag vill också dela glädjen med familjenB och underbara mormorD!

O mitt i allt detta SKA jag ta hand om mig själv!