Jag hann till min fina farmor igår. Det är hemskt att se henne ligga som en levande död i sängen och bara stirra rakt fram med tom blick. Hon är så mager så mager och saknar ork men hon nickar och skakar på huvudet när man frågar henne saker. Men hon har inte ont!! Det är så skönt att veta. Hon tar inga mediciner längre och jag hoppas att hon slipper lida mer än nödvändigt.

Hon log när jag visade kort på LilleC och jag frågade om vi fick komma tillbaka och hälsa på, skulle hon orka? Svaret blev en nick och ett leende.

Vi ska åka dit idag igen. Jag hoppas även denna gången att vi hinner..

Men jag är tacksam för den stunden vi fick igår, bara min älskade fina farmor och jag!