Ja, precis så känner jag just nu..

Har under dagen blivit snuvig och täppt i näsan och samtidigt växer klumpen i magen.. Ja, ingen bebis om någon nu skulle få för sig att tro det, utan orosklumpen inför kommande arbetsvecka.. Jag känner mig orolig för hur LilleC ska trivas på sitt nya dagis med nya fröknar och en del nya kompisar, Jag känner mig också orolig över hur jag ska trivas nu efter sommaren på mitt jobb. Har försökt inse att det kanske är mig det är fel på egentligen. Man kanske helt enkelt inte behöver känna vanskap och tillit till de man jobbar med utan det kanske bara är jag som alltid haft turen att ha det så förr. Jag kanske egentligen borde vara glad att jag har ett jobb i dessa tider och bara ska se det som ett jobb som ger mig en inkomst och stabil grund att stå på och sen skita i att gruppen inte riktigt motsvarar mina förväntningar. Med den inställningen kan det ju bara bli bättre än innan sommaren.. Eller?!

Jag ska försöka gå dit på måndag med öppet sinne och ett leende och hoppas möta det samma hos de som är där. Kanske kanske någon förändring är på gång och rör om i grytan.. O kanske kanske blir det riktigt trevligt att komma tillbaka.. Min oro kanske är helt obefogad och jag kommer med glädje erkänna det i så fall!

Nu ska jag försöka njuta av de sista timmarna av ledigheten trots snor och lätt huvudvärk..