Jag inspirerades av en fin persons inlägg i sin blogg idag. Han skrev om sitt liv och de val han gjort för att vara där han är idag. Även om ödet och slumpen, misstag och att våga ta steget fast man är rädd och hur det lett till det lyckliga liv han har.

Jag har också många gånger tänkt tillbaka på mitt liv och funderat på hur det skulle sett ut idag om jag gjort annorlunda val.

Jag gick naturvetenskapligt program på gymnasiet, fast jag ville egentligen gå barn och fritid.. Vad hade det lett till om jag valt annorlunda och min pappa inte haft en åsikt i det hela?

Om jag inte träffat Dennis från Västerås sommaren 1996 och blivit upp över öronen kär, hade jag då sökt högskola i Eskilstuna 1997 och flyttat hit? Eller hade jag blivit kvar i Göteborg och hur hade jag i så fall levt idag?

När Dennis lämnade mig lovade jag mig själv att återvända till göteborg samma dag jag tog examen från högskolan. Men ödet ville annorlunda. Jag fick ju jobb, och det var ju självklart att tacka ja...eller?

När jag levde i min förra relation drömde jag varje dag om biologiskt barn. Jag älskade mina bonusar, men ville själv uppleva lyckan att bli mamma. Jag grät varje dag och hade ont i själ och hjärta när jag insåg att min dåvarande aldrig skulle ge mig det jag önskade allra mest. Efter flera års vånda gick längtan efter att i alla fall öka chansen att få försöka få barn med någon före kärleken till min dåvarande och hans barn och jag tog steget och lämnade det jag hade. Trots att jag inte visste vad det skulle leda till. Hur hade jag haft det idag om jag stannat hos dem? Hade vi fortsatt tillsammans ändå? Hade han gett mig ett kärleksbarn till slut? 

När jag träffade min älskade sambo tog det bara några veckor innan jag kände att han är mannen i mitt liv! Vi ville samma saker, han delade min längtan efter barn, han ville gifta sig någon gång, han är omtänksam och framförallt; han ville leva med mig!! Vi klev in i vår relation med siktet inställt på en gemensam framtid och beslut om barn kom direkt, liksom förlovning och samboskap. LilleC blev till direkt och strax efter glänste en ring på mitt finger. Om vi inte tagit de besluten där och då.. Hur hade det blivit då? Hade vi bott här i vårt hus nu, med en underbar liten unge eller hade livet tett sig annorlunda?

Jag kommer aldrig veta svaren på någon av dessa frågor. O jag kom aldrig att veta om något beslut kunde ha lett mig in på en väg som inneburit mindre tårar och hjärtesorg. MEN jag vet att vägen jag valt att gå och många av de beslut som jag aktivt fattat har gett mig det jag har idag. En underbart fin son, en sambo som jag älskar, ett fint hus i en stad jag stortrivs i, en bra utbildning och en fantastisk skara underbara vänner. O inget av det vill jag byta ut mot något annat!

Tack alla berörda för ert stöd i mina val som lett mig in på mitt livs väg!