HJÄLP!!!
Maktlösheten känns i hela kroppen.
Tårarna rinner för mina kinder.
Ilskan bränner i kroppen och desperationen känns outhärdig.
LilleC trotsar om ALLT och är elak och slåss, säger elaka saker och bestämmer.
Så svårt att veta hur jag/vi ska agera när han slår sina vänner och oss, gapar och skriker, slänger saker och är helt hysterisk för att få sin vilja fram.
Igår var han dum mot sin fina kompis och det var droppen för mig. Jag satte in honom i bilen och så åkte vi hem! Känns så tråkigt när det behöver bli så men det var nödvändigt. I morse blev han helt hysterisk när han insåg att jag lagt äggen vi skulle koka i kastrullen. Han skulle ju göra det, kom han på. Han gapade skrek, slog oss och var helt hysterisk i närmare 20 minuter. Vi prövade allt, utom att låta honom få sin vilja fram. Till slut satt jag och grät på golvet...igen...
Emellanåt är han världens finaste, kramgoaste, snällaste unge och plötsligt från ingenstans tittar en liten djävul fram. Hur sjutton ska vi lära oss tackla det och hur länge kommer detta pågå?!? Hoppas det är snabbt övergående och att vi hittar ett sätt att tackla detta temperament och trots på. För jag orkar inte hur mycket sånt här som helst.. * ledsen *
Det är jobbigt när de har sina perioder. För som tur är brukar det endast pågå i perioder. Jag tror inte det finns något dsirekt rätt och fel sätt att handla på som förälder när de blir sådär. Jag säger till migsjälv nästan varje kväll när barnen sover att i morgon ska jag inte skrika på barnen men så står man där igen dagen efter när de beter sig som galna. Kram
Jag kan bara hålla med föregående talare. Jag känner igen scenariot och tyvärr är det något de går igenom :/ Jag har all förståelse för din maktlöshet och dina tårar. Jag har agerat på samma sätt. Kram
