Nu har jag klarat två månader utan någon ångest. Jag har njutit av livet och ledigheten och närheten av min familj. I natt kom den tillbaka..ångesten..

Det känns så jävligt. Att ligga där och känna hur den tar överhand av hela min varelse. Hur den river mitt inre och frambringar de värsta tankar och känslor inom mig. Jag låg och försökte fokusera på allt bra jag lärt mig och alla underbara människor i min närhet, allt roligt jag gjort den sista tiden och all kärlek jag får av de som tycker om mig och accepterar mig för den jag är. MEN inget hjälpte mig.. Jag frös, andades med korta andetag och bara väntade på paniken.. Men jag lyckades till slut, efter 3 timmars rädsla hade jag genomlevt ytterligare en ångestattack!

Jag är trött och ledsen idag, men jag är också stolt över att jag klarade mig igenom ännu en attack. Jag känner att jag ändå klarar att hantera den värsta paniken och det är jag så nöjd med. Med tiden ska jag förhoppningsvis kunna hindra attackerna i tid så att de inte ens behöver komma.

Vas som orsakade tankarna och ångesten denna gången vill jag hålla för mig själv ett tag.. Jag vill fundera och bearbeta själv utan någon annans inverkan och påverkan. Det kommer förmodligen leda till ytterligare jobbiga stunder, men förhoppningsvis leder det också mot nya vägar och nya beslut.

Nu ska jag ta tag i denna dagen och göra det bästa av den. Ångesten hänger kvar och gör sig påmind, men jag tänker inte låta den ta kommandot idag!!